De som gillade Stilla Havets förra album, Brinnande Horisont, kommer vara mer än nöjda, det nya albumet är närmast en förlängning av den skivan och har samma sound. För oss som föredrog bandets första, Början på ett slut, som var en mer renodlad rockskiva, not so much. Jag har sagt det förr, men jag är så oerhört less på 80-tals syntharnas ihärdiga hamrande. Det blir så enformigt. Men för er som står ut med det så är Stilla Havets Samtiden sliter oss isär kanon.
Trots att jag inte är helt såld på det glittriga 80-tals soundet är jag glad över sångarens punkiga sånguttryck och de målande texterna om samtiden. De känns mitt i prick och erbjuder ytterligare en dimension. Det glättiga nostalgiska vägs som vanligt upp av ett visst mörker som är tilltalande. Stilla Havets styrka är att de på ett framgångsrikt sätt lyckas blanda postpunk med skarpa sångtexter och retroinfluenser i en härlig mix, men för mig når inte den här skivan riktigt hela vägen.
Skivbolag:
Artist:
