Stephen Mallinder – Um Dada

Sara Berg 00:00 7 Oct 2019

Det gamla dadaistiska electrobandet Cabaret Voltaires frontman Stephen Mallinder har gjort sin första soloskiva på 35 år. Den låter som en blandning mellan Devo och Factory Floor, med tunga, stolpiga beats, proklamerande sång, marschkänsla, vocoder, blippriga effekter och luriga syntslingor. Soundet är tydligt fast i 80-talet, men samtidigt uppenbart nytt. Mallinder är idag professor i digital musik och ljudkonst, vilket inte känns ett dugg förvånande när man lyssnar på skivan. Den är genomtänkt och välproducerad, som om en liten robot varit behjälplig i arbetet, men också redan en smula daterad.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Berhana – Han

Berhana har lyckats hålla sin skimrande r’n’b under radarn sedan han debuterade med sin självbetitlade EP 2016. När Donald Glover, även kallad Childish Gambino, använde låten Gray Luh i serien Atlanta blev uppmärksamheten dock påtaglig. På debutalbumet Han lyckas Berhana inte bara presentera r’n’b som injekterats med psykedeliska och funkiga influenser. Hans bakgrund som manusförfattare bidrar förmodligen också till albumets konceptuella inramning som är minst sagt filmisk.  

Battles – Juice B Crypts

Juice B Crypts är den mest stressframkallande skiva jag har lyssnat på i år. Soundet består genomgående av gälla, osammanhängande och disharmoniska ljudeffekter från något oerhört enerverande datorspel i höghastighet eller, jag vet inte, Skrillex? Låtarna är i stor utsträckning helt olyssningsbara och för att vara helt ärlig så blev jag tvungen att hoppa över delar av vissa spår på grund av oljudsframkallad ångest.