Det bär mig emot att säga det, men grammisvinnarna Spånka NKPG har gått och blivit stressade över någonting. [I]Volume One[/I] som kom förra hösten var en sammanfattning av deras tre första år som producenter och fylld med avslappnad housemusik, så mjuk att man ville sova i den - unik för Sverige och internationellt uppmärksammad.
[I]Volume Two[/I] har ibland lite för bråttom för min smak. Många låtar går Eric S-fort och Frosche sjunger på en mer utpräglad svengelska än förut. Det här märks som mest i smått hysteriska [I]So Fine[/I] och [I]Falling[/I]. Frosches falsett gör sig bättre ihop med långsammare takter och snällare beats som i [I]Better[/I].
Spånkas karakteristiska ljudmattor bär fortfarande spår av samma djupa förhållningssätt till house, men de är förpackade i hårda trummor och det är helt enkelt inte så mycket min påse. Att några av sångerna slutar på ett ganska fult och abrupt sätt ger inte heller känslan av ett speciellt genomarbetat album.
Skivbolag:
Artist:
