Åh, vad har vi här; tio rotrockssviter made in the USA. Är det månne ytterligare ett Austinband som förevigat sin version av the American way eller kanske ännu en avknoppning från Uncle Tupelo eller har Lou Barlow till sist hystat bongen i återvinningscontainern och på allvar lyssnat in sig på Woodie Guthrie?
Nej, my man. Inget stämmer. This is made in the skånska potatismyllan by one of landets mest talented låtskrivarbrothers. The Kjellvanders. Som vanligt, höll jag på att skriva. Och detta faktum kan göra mig så in i helvete irriterad. Felsökande. Gubbig och konservativ. Egoistiskt krävande. Och dryg.
Allt eftersom männen bakom detta redan visat att de kan sin americana utan och innan, fram och tillbaka - på alla sätt och vis. Och därför naturligtvis skall våga gå vidare. Just därför behöver inte världen ännu ett bevis på deras talang som plagiatörer av någonting som ytterst inte berör oss. Missförstå mig rätt: detta är en superbra platta i flera avseenden. Men det stör mig att de inte vågar göra något annat. Vi snackar ett så begåvat låtskrivarpar att man faktiskt kan kräva av dem att de borde våga lite mera. Som att ge oss en platta med svenska texter.
Varför skall då just dessa killar klä skott för den amerikanisering som snarare är regel än undantag inom svensk populärmusik? Av två anledningar. För det första inbillar jag mig att de sitter på så pass mycket talang att de absolut skulle kunna ge oss en riktigt skön jävla svenskspråkig rotplatta. För det andra känns det närapå direkt nödvändigt att hacka på dem eftersom de inte på något sätt vitaliserar sin genre på ett sätt som exempelvis Bear Quartet gör. Vad de ger oss här är förhållandevis standardiserad romantisk och halvsvängig amerikansk rotrock tillverkad i Skåne. Tyvärr räcker inte det. Och de vet varför.
Skivbolag:
Artist:
