Aaron Livingstons tredje fullängdare är en riktig pangskiva. Den oerhört kompetenta Los Angeles-födda Livingston har lagt perfektionismen på hyllan för att istället hänge sig åt ett opretentiöst, fritt sound som får hans musik att bli mer njutbar än någonsin.
Aloha skrevs på en vecka, spelades in i Paris, och känns även om Livingston själv spelar nästan vartenda instrument på plattan som en jamsession. Perfekt klassisk blues och en gnutta samtida indie-lo-fi gör musiken så mjuk att den rullar bra som bakgrundsmusik under middagen, men förtjänar mer. Livingston har hittat formen, och denna platta tar jag med mig in i våren.