Snoh Aalegra – Ugh, Those Feels Again

levi hielle-bergstrom 00:00 17 Aug 2019

Snoh Aalegra har, trots en imponerande karriär, lyckas hålla sig precis utanför den svenska allmänhetens synfält. Uppsalas egen r’n’b-drottning har sedan hon lämnade staden blivit samplad av Drake, jobbat med hiphoplegenden Common och haft Prince som mentor. Hennes förra album Feels, som kom ut 2017, fick ett varmt mottagande. På Ugh, Those Feels Again hittar Aalegra tillbaks till samma varma sound. Det doftar av Brandy och Sade när Aalegra tar ton på albumet som borde väcka Sveriges uppmärksamhet.

På singeln Situationship hittar Aalegra rätt över en produktion som för tankarna till 90-talet. Tighta trumkomp och fylliga basgångar genomsyrar hela albumet. När hon går upp i falsett på Toronto släpper alla tvivel om hennes potential. Aalegras röst är som skräddarsydd för den varma, gungade känslan hon lyckas fånga. Be Careful sticker ut med sin elektroniska och progressiva ljudbild på ett album som annars värnar om ett mer analogt r’n’b-sound. Charleville 9200 pt 2 är den vackraste låten med sin lätta produktion och rörande text.

Ugh, Those Feels Again är ett ärligt r’n’b-album. Ljudbilden är inte kryddad med trendiga attribut utan drar mot det tidlösa och klassiska fundament som genren står på - rhythm and blues. Aalegra utforskar kärlek och attraktion med sina klarsynta texter och beskriver komplexiteten som ofta uppstår på ett autentiskt sätt. Något som är uppfriskande i en tid där många r’n’b-artister jagar ett alternativt sound.

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Ala.Ni — Acca

På sina ställlen har Ala.Nis huvudsakligen helt instrumentfria andra album drag av mer traditionella körverk, som i renässansklingande Hide där en stråkkvartett tillåts utrymme bakom alla hennes välbalanserade stämmor, och i himmelska och synnerligen finstämda In the Land

Pictish Trail - Thumb World

På Isle of Eigg i nordvästra Skottland sitter den underfundigt underhållande psykedeliamusikern Johnny Lynch och funderar över livets stora samband. Den tumvärld som upptar hans grubblerier här beskriver hans som det paradoxala i att tummen är det som skiljer människans fysionomi från andra arters (så säger han) och därmed varit avgörande för evolutionen, och samtidigt är den kroppsdel vi använder för den artificiella verklighet som utgörs av mobiltelefoner och surfplattor, och som därför orsakar människans de-evolution. Nämnde jag att han är en psykedelisk humorist?

Spinning Coin - Hyacinth

Hur kan någon stå emot att falla pladask för den här sortens klassisk skotskt gitarrindie? Musik som utgår från Velvet Underground och som med krångliga gitarrslingor styr sina nerviga och ofta lite tröga popmelodier mellanlandar i åttiotalets Postcard-pop innan den med purfärsk aktualitet är framme i nutiden