Sara Bareilles är mest för sommarplågan Love Song från 2007, och i Sverige kanske endast känd för sommarplågan Love Song från 2007. Sen dess har Bareilles nämligen ägnat sig åt att bli superframgångsrik på Broadway, något som jag fortfarande skulle klassa som ett förhållandevis smalt intresse här på hemmaplan. Framöver kommer hon dock att ägna sig åt att producera tv-serien Little Voice tillsammans med J.J. Abrams – något som gissningsvis inte kommer bli ett nischat intresse.
På den nya plattan verkar Bareilles fortfarande i Regina Spektor/Bat For Lashes/A Fine Frenzy-land, fast saknar det lilla skruvade, oväntade je ne sais quoi som gör deras musik speciell. Det är inte dåligt, men det är lite… urvattnat? Vänligt inställda recensenter må kalla plattan ”balsam för själen”, men jag kallar den snarare så slätstruken att jag blir provocerad. Hennes år på Broadway har dessutom färgat plattan med en viss teatralisk präktighet som jag inte känner mig speciellt attraherad av. Plattans höjdpunkt är John Legend, och jag tror generellt att det är ett misslyckande om en gästartist är ens plattas höjdpunkt.
