Jag sitter på ett tåg från Brighton till London när jag trycker play på Young Romance för första gången. Jag höjer lurarna till max och susar förbi på helig musik-mark. Här har mycket magisk, regnig, deppig britpop fötts.
Men septembersolen skiner passande nog idag, för precis som på Roosevelts tidigare släpp är det sommar-disco jag möts av. Svävande i vinden, eller pulserande i sommarnatten. Plattan är med andra ord lite märkligt schemalagd, på hyllorna i lagom tid till att uteserveringarna börjar packa ihop och badkläderna läggs undan.
Roosevelt aka Marius Lauben är förstås inte en regnig britt, utan en peppig tysk. Om du nu tänker att en ”peppig tysk” låter som en mardröm kan jag inte annat än hålla med, men vad det i praktiken innebär är att strösslat i denna moderna platta finns det gott om spår av den elektroniska musiken från det tyska 80-talet. Och det gillar vi ju.
Vi får hoppas att september kramar ut några timmar till ur solen så att plattan får en chans att rulla några varv innan höststormarna. Det är den väl värd.
