(Samlingsrecension med [B]Pine Valley Cosmonauts[/B]: Salute the Majesty of Bob Wills)
Den som tycker att det generellt sett ges ut för många hyllningsalbum bör veta att det bara är en liten, liten kub av isberget som når våra butiker. I USA ges det ut ett halvdussin i veckan - förhållandevis ofta dessutom med ganska bra artister. Ett av de senaste exemplen, som vi nog ska vara glada att vi slipper, är [I]Pearls In the Snow, [/I]där folk som Lyle Lovett, Tom Waits och Willie Nelson tolkar den på alla sätt mediokre låtskrivaren Kinky Friedman (jo, hans skivor är sämre än hans deckare. Mycket sämre).
Men ibland täljs det rent guld. Pine Valley Cosmonauts, som i princip är vildhjärnorna Waco Brothers alter egon, gjorde det tillsammans med en massa gäster på en hyllning till Johnny Cash häromåret och nu gör de det igen med Western Swing-kungen Bob Wills som hyllningsföremål.
Deras komp är elektriskt, svettigt och alldeles hysteriskt svängigt och de får den långa raden av gästvokalister, från Robbie Fulks till Edith Frost, att anamma andan perfekt. Frosts sång på [I]My Window Faces the South[/I] är av ett slag som jag inte trodde hon var mäktig: ett änglalikt sväng direkt lånat från Brenda Lee, Loretta Lynn, Kitty Wells och Patsy Cline. Och hennes senaste album som var så blekt!
Precis lika bra fast från första spåret till det sista är ett annat kärleksprojekt: den omtalade och omsorgsfullt paketerade hyllningen till låtskrivarlegenden Tom T Hall. En man som genom åren skrev en hel del kalkoner till låtar ingen sörjer väl att [I]Girls In Saigon City [/I]inte är med här - men som i sina bästa stunder var en lika känslig som intelligent låtskrivare. Urvalet här är sublimt, liksom valet av artister: Iris DeMent, Richard Buckner, Ron Sexsmith, Original Harmony Ridge Creekdippers, Freedy Johnston...idel favoriter, och de njuter över att få vara med.
Det bästa hyllningsalbumet sedan Merle Haggard-tributen [I]Tulare Dust[/I] häromåret? Jepp.