P.W. Long har en röst som ingen annan; det låter som om det gör skitont varje gång han fraserar sin stämma till det karga och svårt feta svänget hans medmusikanter ger ifrån sig. Och han låter fullkomligt enastående. Kalla det modern blues om du vill, men stoppa inte in det i Jon Spencer-facket. Detta bär tydligare spår av traditionella toner och har en djupare vördnad för rötterna, utan att det för den skull blir gubbstämning. Dessutom har P.W. och hans polare den mycket goda smaken att utnyttja pianot och orgeln till det de är bäst lämpade; att addera den där extra nerviga väggen i en skönt sugande hårdblues.Skivbolag:
Artist:
