Bakom nästan all bra konst ligger samma förutsättning. Den kommer från någon som har något att säga. En unik röst. Det här är Daniels debut, och precis som alla framgångsrika kreatörer gräver Daniel där han står.
När den är som bäst är musiken unikt Daniels, med skarpa texter ibland så välskrivna att de med enkelhet kunnat släppas som poesi. Spår som Citroner njuter alla fördelar av att ha en textförfattare som inte alltid finns representerad i genren, och som vågar behandla ämnen som hiphopen inte alltid tar i. Innerstan, privilegier, medvind, apati, poserande. Den här plattan existerar i ett av hiphopens tomrum, och gör så mycket väl.
Texterna är genomgående prioriterade, musiken sekundär. I ett framtida verk skulle jag älska att höra samma innovativa energi och minutiösa noggrannhet läggas på den. Det finns vissa debutplatte-sjukdomar i verket. Det är många idéer på samma gång. Resultatet blir något splittrat och plattan kunde haft glädje av ett sista redigeringsvarv med hård hand och kill your darlings. Flera spårs andemening hade kunnat kombineras, och plattan hade inte behövt bli så lång som 15 spår.
Men! Samma sak är också verkets styrka. Istället för ett kalkylerat resultat tillåts allt att existera på en och samma gång, och lämnar en känsla av entusiasm, energi och vilja över en generös och genuin platta. Det här är en förtroendegivande debut, som bör vara nyckeln till ett extremt spännande konstnärskap som jag ser fram emot att ta del av.
