Den experimentella rockgruppen Phogg, bestående av medlemmar från både Stockholm och Göteborg, är aktuell med det nya albumet Centre Pièce. Sedan starten 2016 blir detta gruppens fjärde album. Phogg är inte som många andra svenska band (de är möjligtvis jämförbara med Dungen i vissa avseenden) och det märks att kvartetten gillar att överraska lyssnaren med sin nytänkande musik. Centre Pièce innehåller distade gitarrer, klassiska 70-talssyntar, congas och mycket därtill.
Skivan inleds med den stökiga men samtidigt drömska låten Keep Up. En av sångrösterna liknar Julian Casablancas stämma i The Strokes, men congatrummorna för också tankarna till Afrika och Karibien. Rösten i låt två, Loua Loua Loua, fick mig först att undra om det var en Bowie-låt jag hörde, men efter drygt två minuter framkom en annan röst som istället bringade Tame Impala-vibbar.
Jag måste också påpeka att det skarpa elgitarr-soundet i I Feel Fantastic låter som i en låt av den elektroniska indierockduon Ratatat, medan den ljusa sångrösten snarare påminner om discoikonen Sylvesters falsett.
Som ni ser har jag noterat många liknelser. Det låter alltså som att Phogg har influerats av mångt och mycket på Centre Pièce, och att killarna vill överraska lyssnaren märks inte minst i låten Wired. Där påminner introt om ett annat världskänt intro, nämligen det i Black Sabbaths Iron Man. Dock har Wired ett hårdare trumspel samt ljudet av ett utomjordiskt monster som talar lite growligt. Addera dessutom fågelkvitter och en spöklik kyrkklocka. Låten är rakt igenom mystisk och kuslig, med vissa spejsade sound. Hur slutar den då? Jo, självklart med ett mystiskt djungelljud och en djup utandning.
Det är mycket som är bra med albumet, men inte allt. Exempelvis är Keep Up pt.2 mest jobbig och känns aningen överflödig. Och låttexternas budskap tänkte jag knappt på då allt kaos runtom stal min uppmärksamhet.
Sammanfattningsvis är skivan psykadelisk, röjig, experimentell och unik. Det är exempelvis inte varje band som har en låt med ett helikopkterliknande propellerljud som outro, vilket Phogg har i On The Run. Cocktailen av alla kreativa ljud gör det intressant att lyssna igenom de tio spåren.
