Petter – Varholmsgatan

levi hielle-bergstrom 00:00 10 Jun 2020

För två år sedan firade Petter sitt 20-årsjubeleum som artist med albumen Lev nu och Dö sen. Då fick Petter förstärkning av nya stjärnskott som Ozzy, Janice och Parham över moderna produktioner som doftade 10-tal. När han nu återvänder med Varholmsgatan är det en helt annan ljudbild som tränger sig på. Över jazziga och poppiga arrangemang brottas Petter med cynism och minnen från förr på ett av sina mest personliga album hittills. 

Petter har onekligen varit igång länge. Därför är det spännande att höra honom utforska nya territorier. Låten Natten där Eye-N-I och Franska Trion gästar tangerar snarare vid spoken word än klassiska södermalsmarinerade bars. Skildringar av hemtrakten finns det dock gott om. Barnängens ängar där Joel Alme sjunger refrängen är lika mycket en hommage till Södermalms äldre kvarter som till en svunnen ungdom. På Dom får mig aldrig levande visar Petter att han är, och alltid kommer vara, en MC. Oavsett hur poppiga och melodiska produktionerna än är hittar han alltid tillbaka till flowet som har definierat hans karriär. Han är lika introspektivt, självkritiskt och grubblande som tidigare. 

Man brukar säga att plågorna är jämna. Oavsett var i livet man befinner sig finns det alltid utrymme för reflektioner där ens egna tillvaro ligger i skottlinjen. Petter gräver fortfarande där han står. Problemen som han skildrar är numera av existentiell karaktär och de mjuka arrangemangen gör Varholmsgatan till ett vuxet och ärligt album. Det är en värdig fortsättning på en lång karriär även om cynismen och nostalgin stundvis är allt för påträngande. 

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Surf Philosophies - Bread Of The Mansion mixtape

Att skapa en mixtape (eller en spellista, nuförtiden) är en väldigt omtänksam gärning. Daniel från Surf Philosophies verkar tycka detsamma, och har skapat ett mixtape till oss som han kallar för Bread Of The Mansion. Det är en mix av samples, instrumentell musik från en tom inspelningsstudio och outtakes på låtar som hamnat mellan stolarna. 

Paul Weller - On Sunset

Det hade kunnat barka därhän. Ju äldre den en gång så så distinkta popeleganten blivit, desto mer har han velat visa mer eklektiska, experimenterade och alltför ofta kosmiska sidor av sig själv. Medan flummeriet har tagit allt större plats i hans musik har den blivit allt mindre angelägen. 

Och just så börjar det, med en låt som är ett sentimentalt samtal med - observera ”med”, inte ”om” - en discokula, och varningslamporna blinkar intensivt när låten halvvägs övergår från låt till friformigt ljudcollage. 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!