För att enbart vara 19 år gammal och en relativt ny artist, har Paula Jivén redan nu lyckats skapa ett tydligt musikaliskt-id inom svensk popmusik. I fjol släpptes debut-EPn som bland annat genererade en ”Framtidens artist”-nominering på P3 Guld-galan och nu bara ett år senare kommer uppföljaren, Home.
Home handlar om att hitta en trygg punkt i sig själv. Det är en kort EP med fyra medryckande, trallvänliga låtar. Det är pop enda ut i fingertopparna, i en mix av Olivia Rodrigo och Sigrid, som bearbetar en salig blandning av ämnen i sina texter. Trygghet i sig själv, feminism, emotionell inkludering och klimatkrisen är ämnen som alla får plats på projektet. Produktionen är upptempo, ungdomlig och fräsch. Där det brister något är i variationen mellan låtarna. Det är något enformigt och på ett projekt som detta vill man se olika dimensioner av en artist. Jag har en känsla av att Paula Jivén dock har fler strängar på sin lyra som hon spar på till ett längre projekt.
På EPn sticker iii ut från mängden. Inte bara i den dynamiska produktionen eller fina textförfattarskapet om framtidstro, utan också på grund av artistens sånginsats. I låtens början visar Paula Jivén upp sin sångförmåga på ett ljuvligt sätt över drömska syntar medan hon sjunger ”little girl of the dreamworld now, maybe I should write a hit song”. Och nog kan hon sitta på en pampig hitlåt när det kommer till iii.
En upcoming artist som tar upp klimatkrisen i sina poplåtar är häftigt och mer samtida än så blir det nog inte. Home är en EP med en stark kvartett av poplåtar, men som dessvärre tappar lite av sin glans i just detta sammanhang, där det hela blir aningen för likformigt.
