På sin ambitiösa soloskiva [I]Desorienterad[/I] för drygt ett år sedan vacklade Wilmer X-gitarristen Pelle Ossler mellan övertygande skränig rock och rätt meningslös visa. Trots att kvalitetsskillnaderna borde varit uppenbara fortsätter Pelle Ossler samma vingliga resa på [I]Den siste som kom ut[/I].
Den här gången nöjer han sig med en skiva, mot en dubbel förra gången, och han låter rockmusiken dominera över visorna. Ett klokt val, eftersom det är som gitarrockare Pelle Ossler står sig bäst. Särskilt när han i inledningsspåret [I]Smak av hund[/I] vräker på med maskinljud, och när han över hela skivan låter ljudbilden vara nedsmutsad av bakgrundsbrus, knaster och ekon. På [I]Livingstone[/I] hörs faktiskt ett försiktigt dansbeat, och det funkar utmärkt. Men även långsamma vemodiga sånger som framviskande [I]Svävar över taken här i stan[/I] hanterar han på ett spännande sätt.
Tyvärr förtas delvis glädjen över sådana höjdpunkter fortfarande när Pelle Ossler ger efter för sina vissångarambitioner i låtar som [I]Vals klockan 2[/I]. Burleska vissångare med tramporglar och Tom Waits-ambitioner finns det redan för många av, och bland dem hör Pelle Ossler inte till toppskiktet.
Skivbolag:
Artist:
