Många anser att Tommy Tees hiphop-produktioner hör till det fetaste som finns där ute. Så feta är de, att det med skivan följer den i särklass fetaste hög recensioner ur norska dagblad jag någonsin sett.
Uppmärksamheten talar för sig själv - tveklöst är Tommy Tee i dag för Norge, vad Petter är för Sverige och Clemens för Danmark. Det rör sig om de artister som gör hiphop i Norden till listmusik och framsidesstoff för kultursidorna. På lång sikt är det mycket bra, men kölvattnet efter dessa artisters framgångar lämnar ännu mycket att önska. Alternativen till A&R-männens kelgrisar är ännu få - många är oorganiserade, ytterligare några fler initiativlösa, medan andra bara är väldigt överskattade.
För en stor del producenter, bitvis också Tommy Tee, leder de maskinellt malande trummorna till en musikalisk återvändsgränd. Trots att detta är ett album med en producent i förgrunden, har jag svårt att se hur några av låtidéerna skulle vara bärande utan rap. Och för att ordentligt kunna bedöma en producent borde rappen sättas på undantag till förmån för fler instrumentaler.
Pete Rock och Prince Paul arbetar båda mycket med korta mellanspår, så kallade "skits", reserverade för ett udda beat, eller någon rolig sampling. Detta gör nu inte Tommy Tee, utan han drunknar, som så många före honom, i stället i en anonym skara halvsjungande gästrappare. Undantagen till dessa är framför allt de amerikanska gästrapparna, som nämnde Pete Rock och Mike Zoot. Till dem har Tommy Tee sparat de bättre bakgrunderna, och musikaliskt är det slutligen livliga [I]International Connects part 2[/I] som räddar [I]Norske Byggeklosser.[/I] Och när N-Light-N och T-Rock skickligt bollar med varandra i [I]Have Mic, Will Travel part 2[/I] låter det lika väl genomfört som när Eminem och Dr Dre gör [I]Guilty Conscience.[/I]
Tycker du bra om de senaste skivorna med Beatnuts och Mobb Deep har du nog redan [I]Norske Byggeklosser. [/I]Har du den inte så köp den. Den är läskig.
Skivbolag:
Artist:
