När 1999 var till ända röstade Nöjesguidens skivredaktion fram Nitin Sawhneys [I]Beyond Skin[/I] till det årets fjärde bästa skiva. Engelske indierns femte album [I]Prophesy[/I] (släpps 18 juni), är med sina femton spår ett ännu mäktigare verk. Inte lika bra - men mäktigare. Du befinner dig på en indisk marknad, en algerisk bergstopp, i Londons Soho, ett klassrum i Soweto, på Copacabana eller i en taxi i Chicago - och en vackrare resekatalog är svår att hitta. Nitin Sawhney styr med säker hand de över 200 (!) medverkande musikerna till stordåd. Paul Simon släng dig i väggen.
Trumprogrammering har visat sig vara ett av de viktigaste momenten i skapandet av modern musik. Det är lätt att tro att man kan kräva perfektionism ut i fingerspetsarna när det gäller elektronmusiker, men det är sällan man blir nöjd. Krispiga, distinkta eller varma trumslag, så som jag gillar dem, är nästan lika ovanliga som svenska somrar utan regn. På [I]Prophesy[/I] samsas tablas och allehanda perkussion med Nitins trumprogrammering och det blir genast märkbart att han har hjärtat på rätta stället. Stråkmattor, ensamma pianon och körer från hela världen gör den här resan njutbar men en del av triphopsångerskorna borde stannat hemma.
[I]Moonrise[/I] är en fantastisk kulturkrock, där den algeriske rai-sångaren Cheb Mami får dela på utrymmet tillsammans med brasilianska sångerskan Nina Rocha Miranda, spanske flamencogitarristen Jose Miguel Carmona och en brasiliansk stråkorkester. Låter det omaka? Det är det inte. Terry Callier gästar på [I]The Preacher[/I] och är naturligtvis en predikare av rang, men när Nitin Sawhney i [I]Ripping Out Tears[/I] gör rap-metal stänger jag av. Man behöver liksom inte klämma in allt. Nitin Sawhneys begåvning går inte att ta miste på, men ambitionsnivån är ibland nästan kvävande.
Skivbolag:
Artist:
