Neas låtskrivarpenna är vass och hon är troligtvis en av våra främsta poplåtsmakare. Hennes debut Some Say blev en hit och hon har genom åren gjort flera stora låtar för många internationella musikakter. Men trots ett tungt CV och stora framgångar känns det som att hon som artist fortfarande går något under radarn för många. Inte minst här hemma i Sverige. Därför är Transparent ett bra försök att en gång för alla introducera Nea till den breda massan.
Här finns inga överflödiga låtar inte, utan debutalbumet hålls kort och koncist på nio låtar. Trots en hyfsad kort platta känns det faktiskt ganska lagom och inte alls så snopet som ibland korta projekt kan kännas. Nea får till en försiktig variation i popsoundet med både lite rockiga och folkiga influenser. Ingen låt tar egentligen ut svängarna rent produktionsmässigt. Det låter förvisso bra, om inte lite för safe.
Precis som namnet hintar om är texterna högst personliga och transparenta. Kärlek är ett genomgående tema- men inte enbart romantisk sådan. Losing a friend lyfter upp en spännande sida av hur kärleken till ens jobb ibland kan bli så stor att det går ut över ens relationer. Och på min personloiga favorit Imagine blir man så där mysigt blödig av längtan av till att kunna ge sin stora kärlek allt man har.
Trots att det känns lite safe har plattan har ett skönt flow med toppar och dalar och just när jag kände att albumet behövde lite nerv kommer Take it as a man. För den ouppmärksamme är det lätt att missa låtens allvar då den är iklädd en countrypopdänga. Det blir dock allvarligt snabbt och bland de akustiska gitarrerna berättar Nea ärligt och öppet om olika övergrepp hon varit med om. En modig och välskriven låt som absolut lämnar lyssnaren berörd.
Transparent känns som ett snyggt lagt pussel. Alla bitar finns på plats och de passar fint. Även om det stundvis saknar den där extra wow-faktorn, är det ett välarbetat popverk och debutalbum som värdigt visar på Neas talang.
