Man måste inte leta jättenoga för att hitta såväl Panda Bears bodypop och LA Priests drömgnäll som Joy Divisions mörker och John Maus kaos på Matthew Dears Bunny. Den är en fin samling referenser, som förvandlats till en ändå egen och bitvis riktigt bra skiva. Framför allt de tre på varandra följande spåren Echo, Modafinil Blues och What You Don't Know är riktigt bra. En blandning mellan en trulig Kurt Cobain i ett spökhus, glittrigt slingrande rymdeufori och en framtuffande Beck på gränsen till baktakt. Låtarna är genomgående väldigt olika sinsemellan, men inte besvärande spretiga. Tråkigast är när det blir för mycket stillastående rock och americana, eller när Tegan and Sara gör hitlistepop av två spår. Albumtiteln återkommer dessutom i två av låttitlarna, vilket är skojigt, men det är oklart om det handlar om en riktig kanin eller om det bara är ett smeknamn.
Matthew Dear – Bunny
Skivbolag:
Artist:
