Mark Mulcahy — The Gus

Patrik Forshage 00:00 7 Jun 2019

Sedan återkomsten 2013 - efter mer än 15 år utan större åthävor alls - har Mark Mulcahy fortsatt lika överväldigande som när han ”försvann”. Med ett låtskrivande som är häpnadsväckande gediget och en sångröst med en mäktig auktoritet är det inte konstigt att alla R.E.M.-lyssnare som på den tiden kom i kontakt med hans melodiska gitarrindie i Miracle Legion prompt utsåg dem till sitt nya favoritband. 

Så fort man hör en förträfflig liten vemodig poppärla som Daisy Marie här förstår man också kopplingen till The National bekänt sig till hans fanskara, och J Mascis tackar glatt ja till ett gästinhopp i What If I Go Off with Bob, som tack vare det exploderar i en av skivans larmigare stunder. 

Skivans övriga låtar håller samma skyhöga kvalitet, med ödmjukt historieberättande och gedigna och tidlösa melodier. Lika stark är Mark Mulcahys sång, från den sorgsna duetten med Rain Phoenix i Wicked World via lekfull falsett via strålande stämsång i Later for the Box till auktoritärt berättande i Mr. Bell, skriven ur en Trump-supporters perspektiv. Tillsammans är det fruktansvärt starkt.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Mark Lanegan Band - Somebody’s Knocking

Att Mark Lanegan som få andra klarar att fånga essensen hos både Nick Cave och Iggy Pop vet vi sedan länge, och här är det mörkt och hotfullt som sig bör, med lager av gitarrer, mullrande pukor och tung elektronik. Det är mäktigt, suggestivt och… lite förutsägbart, va?

Berhana – Han

Berhana har lyckats hålla sin skimrande r’n’b under radarn sedan han debuterade med sin självbetitlade EP 2016. När Donald Glover, även kallad Childish Gambino, använde låten Gray Luh i serien Atlanta blev uppmärksamheten dock påtaglig. På debutalbumet Han lyckas Berhana inte bara presentera r’n’b som injekterats med psykedeliska och funkiga influenser. Hans bakgrund som manusförfattare bidrar förmodligen också till albumets konceptuella inramning som är minst sagt filmisk.  

Battles – Juice B Crypts

Juice B Crypts är den mest stressframkallande skiva jag har lyssnat på i år. Soundet består genomgående av gälla, osammanhängande och disharmoniska ljudeffekter från något oerhört enerverande datorspel i höghastighet eller, jag vet inte, Skrillex? Låtarna är i stor utsträckning helt olyssningsbara och för att vara helt ärlig så blev jag tvungen att hoppa över delar av vissa spår på grund av oljudsframkallad ångest.