Det är skönt att höra Madi Banja där han hör hemma. Omfamnad av Vito Grassos superslicka produktion.
Den nya ep:n Hunger har övergivit de beachbetonade dansbeatsen från Välsignelsen. Beatsen är faktiskt borta helt och hållet. Den här gången verkar Grasso istället fått instruktioner om att rikta sin blick mot resten av hiphopsverige. Vi känner exempelvis igen den fingerspelade gitarren på Jjc. Den har vi hört så många gånger förut på Straynanés och den nya generationens produktioner.
Men även om man kan sakna Banja och Grassos kombination av trap och mer dansanta influenser, så känns steget mot hiphop rimligt. Ingen vill ha en ny Inga problem. Och Banja hittar mer rätt med sin hiphop här än tidigare. Innan kunde sångaren kännas lite vilsen när han behövde sjunga över trap. Men nu är det inga problem.
