En artist blir inte mer hiphop än Lil Wayne. Så mycket råhet, så mycket spontanitet, så mycket humor, så mycket ärlighet, så mycket sex, så mycket antietablissemang, så mycket gata, så mycket språklig briljans, så mycket funkig skit. Han är motsatsen till klok och korrekt hiphop, motsatsen till ängslighet och komplex. Baksidan av detta är att han inte alltid har det bästa omdömet. Hans album är aldrig homogena konstverk utan snarare samlingar av de bästa låtar som han spelat in den senaste tiden. I Am not a Human Being II är typiskt ojämnt och innehåller ett par vidriga utflykter i skatepunk och ett par jobbigt flamsiga singlar, men också briljanta ögonblick som Trina-duetten Wowzerz, den hypnotiska Curtains, den poppiga Love Me och den episkt mörka God Bless Amerika. Den tour de force som Lil Wayne inledde 2006 har mattats av något, men ännu inte tagit slut.
