Popmusik har en pakt med den speciella typ av skönhet som kallas för ungdom.
Och jag blir glad när 2010 får inledas med ett gäng Stockholmskillar, runt 19 år gamla, som kallar sig för Le Fever och spelar eklektisk men stilsäker indiepop med breda melodier, dallrande gitarrer, jazziga rytmer, brådmogna texter och en manlig Victoria Bergsman till sångare.
Er musik är ganska eklektisk, Tom Lagerman. Hur skulle du beskriva er genre?
– Jag och bandet har försökt lista ut vad det egentligen är för genre, så att just sådana här frågor ska bli mycket enklare att besvara. Men vi har inte kommit på något bra svar än. Den som har kommit närmast tycker jag var en amerikansk blogg som beskrev vår musik som ett ymnighetshorn fyllt med "all the best sounds of indie", det tycker jag låter kul och fint.
Ni spelar väldigt proffsigt, ni behärskar era instrument. Tycker du att det finns en risk med att vara skolad musiker, att musiken som ett resultat av det kan låta för duktig?
– Det finns absolut en risk med att skola sig inom musik, då jag tror att det finns en chans att man istället för att eftersträva sitt personliga uttryck eftersträvar någon annans. Men i det stora hela så tror jag att man drar mer nytta än skada av det. Man lär sig reglerna, och kan därför bryta mot dem.
Skivbolag:
Artist:
