Soulpassionen har alltid bubblat under ytan hos Kurt Wagner, med eruptioner som Up with People då och då. Med sidoprojektet HeCTA förra året utforskade han de elektroniska möjligheterna inom samtida r'n'b, och på Lambchops tolfte studioalbum syr han så ihop alla spretigheter.
Titels förkortning Flotus ska utläsas som For Love Often Turns Us Still, och mycket riktigt är skivan ett stillsamt, varmt och tidlöst soulalbum. Det är tydligt förankrat i legendariska verk av Dan Penn och Curtis Mayfield och med omfattande inflytande lika mycket från dagsaktuell syntetisk soul som från den mjukaste americana. Subtila elektroniska effekter balanseras med ett värmande jazzpiano till en organisk helhet, och med hjälp av en sampler förvränger Kurt Wagner konsekvent sin röst utan att tappa personlighet och särprägel. Den avslutande majestätiska The Hustler är en drygt 18 minuter lång ballad som låter som en uppdaterad Isaac Hayes-albumsida, och även inledande In Care Of 8675309 med sina 11 minuter har liknande episka kvaliteter. Andra höjdpunkter är den nästan erotiskt suggestiva Directions to the Can och popiga Writer med sina deppiga iakttagelser över det mänskliga förfallet (”Once there was a maker, now repeater”) som absolut inte stämmer på honom själv.
Med tanke på Lambchops gedigna katalog och toppar som What Another Man Spills, Nixon och Is A Woman vill det inte säga lite att påstå att Flotus är ett av bandets bästa album. Ändå är det tvunget att göras.
