Andrew Barlow - 21-årig hiphop-DJ från Manchester. Louise Rhodes -ung, vacker sångerska som vuxit upp med Joni Mitchell- och Carole King-skivor. Känns kombinationen igen? Alla som hört singeln Cottonwool (i synnerhet den version som Fila Brazillia remixat) borde dock förstå att Lamb är mer än ännu ett av de engelska band där en insnöad kille får utloppför sina rytmfantasier genom att låta en snygg tjej sjunga lite taskig blues ovanpå såsiga triphop-beats. Lambs debutalbum är så bra att jämförelser med andra Portishead-wannabees känns helt överflödiga. Med LTJ Bukems skivsamling, Trickys hjärna och Beth Gibbons bortglömda lillasysterssångröst i bagaget skapar Andrew och Louise några av de mest känslosamma vokala drum'n'bass-sånger som gjorts. Experimentlustan tycks vara oändlig. Det är sång där det inte borde kunna vara sång, rytmer som knappt fötjänaratt kallas rytmer, stråkarrangemang och stämningsfulla jazzimpulser som gör musiken så intim att den bitvis känns som ett knytnävsslag i magen(breakbeatexperimentet God bless och Trans fatty acid där beatet låter somom RZA gjort en tolva för Mo'Wax), bitvis som en varm ylletröja en alldelesför kall och enslig septemberkväll (ångestfyllda Zero och underbaraGorecki). Louises röst påminner lika ofta om PJ Harvey eller Joni Mitchell som om någon av de senaste technovokalissorna. Röstens närvaro är lika påträngande när hon endast ackompanjeras av minimalistiska stråkar som när hon försvinner under tunga sjok av breakbeats, gitarrsamplingar och feta junglebasgångar. Lambs debutalbum, som med bara tio låtar känns lite förkort, har dock en och annan svag punkt. Ibland saknar rytmerna substans och flyter bara ut i vilda, ofokuserade jazzexperiment. Man vill ju åtminstonekunna låtsas att det går att dansa till musiken. En del av låtarna är också ganska tama, Closer och avslutande Feela känns som rent utfyllnadsmaterial.Men när Lamb är som bäst, när de lyckas kombinera benhård drum'n'bass med smärtande melodier och drömska, vemodiga texter - i ena stunden tycks de handla om okomplicerad kärlek, i nästa om självmord - tangerar de sammamagiska känslor som Everything But The Girls Walking wounded.
Skivbolag:
Artist:
