Laleh - Postcards

Sophie Winberg 14:02 22 Dec 2019

Snabb Laleh-repris: Underbarnet Laleh släpper debut. > Laleh är med i Så mycket bättre och vinner svenska folkets hjärtan. > Laleh tröstade oss alla efter Utøya, och vinner norska folkets hjärtan. > Max Martin övertalar henne att komma till LA och bli låtskrivare. > Laleh skriver för andra, som Ellie Goulding och Demi Lovato. > I maj 2019 släpper hon egna plattan Vänta! med spår på både engelska och svenska, till blandade reaktioner. 

Det tar oss till idag, när Laleh överrasknings-släpper ytterligare en platta. Årets andra. Den här gången med egna inspelningar av ett urval av de låtar hon skrivit till andra.

”Ganska tidigt förstod jag att de inte kommer att förstå mig som artist här.” sa Laleh i en intervju tidigare i år om Los Angeles. Laleh Pourkarims egen musik var känslofylld, poetisk och innerlig. Los Angeles efterfrågade något annat.

Denna dissonans sken igenom på hennes senaste släpp, Vänta!. Albumet fick kritik för att inte riktigt lyckats kombinera det välpolerade Los Angeles med hennes egna genuina sound. Istället landade den någonstans i mitten, med en stark vilja att förmedla något innerligt till det något förvirrade soundet av dyr pop.

Jag ställde mig därför tveksam inför detta nya ”Laleh sjunger Laleh”-koncept. Som artist själv, med ett personligt uttryck och en stark egen röst, kan jag förstå Lalehs önskan att visa vad hon själv menade med musiken som släppts under andras flagg. Men att sjunga låtar som är skrivna för andra, på engelska, kändes inte nödvändigtvis som det självklara sättet att hitta tillbaka till det personliga soundet som vi saknat. Med facit i hand kan jag konstatera att resultatet är… lite både och. 

Här finns flera låtar där denna dissonans fortfarande är tydligt närvarande. Spår där en nytolkning inte nödvändigtvis tillförde något. Men här finns också spår som lyckas riktigt bra. Hennes innerliga version av Demi Lovato-hiten Stone Cold är klart bättre än Lovatos Dream Girls-tolkning, och hennes samarbete med Jacob Banks får plats att skina, inklusive i en duett som är plattans enda nysläppta spår.  

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Jonas Lundqvist - Dubbla Fantasier

Jonas Lundqvist har funnits på svenska musikscenen i snart 20 år. Med olika soloprojekt och som trummis i Bad Cash Quartet. Hans nya skiva Dubbla fantasier är vad jag skulle kalla vuxen tonårspop. Det är fina melodier, glatt och enkelt. Med Jocke Åhlund ( Teddybears och Les Big Byrd) som huvudsaklig producent låter det onekligen bra. 

Houman Sebghati – Skuldsaneringen

Det senaste året har den gamla generationens svenska rappare försökt hänga på och pånyttföda sina egna sedan länge döda karriärer genom den nya explosionen av svensk hiphop. Exempelvis Linda Pira, Stress eller Lilla Namo. Men Houman Sebghati tillhör inte den gamla generationen, han är mycket äldre än så. Och Sebghati försöker inte hänga på någonting nytt, snarare tvärtom. 

Franska trion - Är det konstigt?

Franska trions elfte album Är det konstigt? kan inte få annat än högsta betyg. Trion är också aktuell som ett av husbanden i årets säsong av På spåret och frontas av pianisten, sångaren och poeten Matti Ollikainen.