Bang är ett otroligt välproducerat minialbum som får mig att vilja dansa, studsa, göra slut med en pojkvän och hjärtekrossad gå på Debaser Strand. Stockholmsartisten Klara Keller har på nya skivan Bang gått från att skriva svensk myspop med jazzkänsla till mer renodlad indiepop på engelska. I min mening är det en välkommen twist, då det tidigare soundet kändes en aning för Håkan Hellströmskt.
Det nya albumet är kort och snabbt, bestående av sex fantasifulla, up beat poplåtar. Det synthiga soundet ger åttiotals-vibes som får mig att tänka på Cyndi Lauper, med kaxigt ungdomlig, poppig sång. Jag uppskattar att det låter som ett band, liknande Makthaverskan eller Solen, snarare än en artist. Det finns också något enkelt och oansträngt över albumet med titlar som Sad thinking of you, och ett omslag som verkar vara ett tuschporträtt av Klara själv. Helt opretentiöst.
I de lite mer avskalade låtarna Lucky Luke och Wheel of fortune framhävs Klara Kellers fina röst, och den sistnämnda, med en drömsk sorts coming of age-filmisk melankoli, är min absoluta favorit på skivan. Ni vet sådana låtar som får en att vilja sitta på en buss och se ut genom fönstret medan regnet faller utanför? Det är en sådan låt.
Bangs sound är dock överlag lättsmält på ett sätt som blir lite tråkigt i längden, trots att skivan är så kort som den är. Kanske är det musik som gör sig bäst live – jag blir i alla fall sugen på att gå på konsert. Klara Kellers Bang-turné tog vid i Berlin i september, och kommer till Sverige för en miniturné nu i oktober – då kör vi!
