Jenny Wilsons soloalbum uppkommer i samband med dramatiska och känslomässigt omvälvande händelser.
Separationer, förlossningar, bröstcancer och nu en våldtäkt. Texterna på Exorcism är ett slags traumabearbetning, öppenhjärtiga berättelser om jobbiga händelseförlopp, extremt personliga och allmän(kvinn)giltiga samtidigt. Musikaliskt har Wilson hittat exakt rätt ton, soundet är dels stressat, flyktigt och panikartat, dels hårt, motståndskraftigt och kaxigt.
Låter man bli att lyssna på texterna, hade detta kunnat vara ganska klubbig musik, där Wilsons karaktäristiska röst som vanligt blir ett av instrumenten. Det är en blandning mellan japansk arkadhall, Londons undergroundscen, sleezy r'n'b, framtidspop och M.I.A. Ett av de mest intressanta hopkok som går att finna just nu.
