Den mest välklädde, vältalige och paradoxale revolutionären inom populärmusiken är tillbaka. Alltid på "folkets" sida mot "systemet", men med ett tonfall som är mer arrogant än en engelsk lord. En perfekt talesman för den moderna ungdomens splittrade samhällssyn. En perfekt symbol för vår tids hands vilja att sträcka sig i de flesta riktningar. Att både känna moraliskt ansvar och samtidigt lägga sjutusen på en SR-kostym. Han är komplex, Jarvis Cocker. Vilket naturligtvis är fantastiskt charmerande. Han kan lika gärna deklarera lyrik på Estuary English som att släppa podcast med isländska folksagor.
Jarvis gav tidigare i år ut sin uppmärksammade Running the world, som tyvärr bara ligger undangömd som bonusspår. I stället har regissören Alfonso Cuarón lyft fram låten i sin fantastiska film Children of men. Annars är Jarvis något ojämn, fantastiska Heavy weather, I will kill again blandas med det bedrövliga hårdbluesförsöket Black magic och rockpastischen Fat children. Det finns all anledning att ställa höga krav på en artist med Jarvis Cockers potential. Många journalister är nöjda med Jarvis. Jag förväntar mig mer.
Skivbolag:
Artist: