Isoberlinia - Isoberlinia

Tina Rosenfink 00:00 27 Aug 2019

Med mjuka beats och shoegaze:iga gitarrer har duon från Stockholm skapat intressant indie. Deras ljudbild bygger på 80-talets elektroniska popscen, lo-fi grummel och lågmäld sång. Musiken påminner om Massive Attack och Slowdive med en släng av Joy Division. 

Skivans bästa låt är öppningsspåret Heartcage och resterande låtar följer en röd tråd som skapar en fin helhetsbild. Allt känns genomtänkt i minsta detalj, men dessvärre uppfattar jag perfektionen som trist. Isoberlinia sjunger om självdestruktivitet och självförakt, men själv hör jag främst bara ett enormt intresse för shoegaze snarare än äkta känslor. Jag tror att bandet har mer att ge om de släpper kontrollen. 

 
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Bonnie Prince Billy — I Made A Place

”This is the melody baby, and this is the way it is sung” trallar Will Oldham muntert i en sprallig inledande visa, och inget märks av den existensiella ångest som fått honom att hålla andan och låta bli att släppa ny musik i eget namn på många många år, medan han hoppats att ett allt mer fragmentiserat och ytligt musikklimat ska blåsa förbi.