Det finns gott om musik som låter som mörka pulserande klubbar. Det råder heller ingen brist på musik som låter som en regnig busstur med huvudet mot rutan, eller som att ligga på rygg på sängen i sitt tonårsrum.
Highasakite dock, har ett sound som är så stort att det på en gång utesluter allt med fyra väggar när man ska beskriva det. Highasakite låter istället som att stå på toppen av ett blåsigt fjäll, eller kanske sväva fram över vida vidder som i en drönar-shot i en reklam för svenskproducerat mjöl. Hur som är det något med musiken som ger mig rysningar och gåshud, gång på gång.
The Bare Romantic Part I är inget undantag. Ingrid Helene Håviks sång är klar, säker och vacker. Musiken är ett verktyg för att lyfta oss från vardagen in i något större. Det är stort, pampigt, nordiskt och underbart.
Resten av denna tudelade platta, Part II, släpps under första halvan av 2020.
