Det susar i house-säven. Det brusar, klickar och knastrar också. Grodan Boll i den här djungeln heter Matthew Herbert. Med en rytmprogrammering på patenterat skumma ljud missionerar den lille engelsmannen smakfull electronica i house. Ut med trummaskiner och in med ljud som mer påminner om hur någon klafsar runt i lera. Eller så gör han det ännu mer mystiskt, som i skivans temalåt [I]Foreign Bodies[/I] - ett stycke som låter som resultatet av Herberts omtalade insamlingskampanj av sina beundrares kroppsljud.
Herbert har gjort ännu ett album lyssnings-house med övervägande vokala inslag. [I]Bodily Fuctions[/I] domineras av samma kraxande tjej som kunde höras på Herberts ena alter ego Dr Rockits skiva från häromåret. Vackrast är det när sången lämnar utrymme för en med jämna mellanrum återkommande flygel, som i slutet av [I]Leave Me Now[/I] eller som i [I]About This Time Each Day[/I] där houserytmerna helt utgår till förmån för stilla loungebarsjazz, tätt följt av ett dämpat stängningsdagsbrus där glasen klingar och slås i kras när de städas undan.
Matthew Herbert har fått uthärda en del kritik för att hans musik kan uppfattas som formgiven och färdig för fina miljöer. Det enda som hörs är ju påhittigt improviserade rytmer. Herberts nya album sänker nivån betydligt jämfört med föregående fullängdare, och musiken kommer inte ut riktigt lika varierad och läcker som på skivan han åstadkom senast under aliaset Dr Rockit. Möjligen är det den höga produktionstakten som manat fram en viss mättnadskänsla på trassliga Herbert-beats. Jag skulle i alla fall allvarligt överväga att byta mitt exemplar av [I]Body Functions[/I] mot att få höra Herbert DJa i Sverige snart igen.
Skivbolag:
Artist:
