Det finns inga utslitna låtar, bara halvhjärtade sätt att sjunga. När Solomon Burke 50 år gammal tog sig an Sam Cookes A Change Is Gonna Comevar det som om den skrivits bara för honom. Och varje gång jag hör Dan Pennsjunga Do Right Woman (Do Right Man), från comebackalbumet häromåret, låterjag mig luras några sekunder att det är ne helt ny sång. Så fräscht är det. Men när Mikael Rickfors tacklar soulklassiker blir det bara fel. Hanscoveralbum från 1986 låter inte bra i dag och när han och Percy Sledge härtar sig igenom Temptations' I Wish It Would Rain finns ingen magi - baraett meningslöst klampande med tunga fötter i en av soulhistoriens mestfinkrattade rabatter.
Det är synd - och onödigt. Han kan ju så bra själv. Det egna, mindre ansträngda materialet på Happy Man Don't Kill är ju så bra: mjuk möter tuffenligt det recept han själv rörde ihop redan på 70-talet - lite reggae,lite popnerv och en riklig dos Memphis-soul. Allt serverat med en röst sominte precis karvar djupa spår, men som åtminstone ristar hål på huden enaning.
Spår som Passenger In Time, titellåten och Run, Run, Run är utan tvivel detbästa han gjort de senaste 15 åren. Hela albumet också, för den delen. Mendet är klart: konkurrensen i den egna katalogen har ju inte precis varit mördande...
Skivbolag:
Artist:
