Hafdis Huld - Variations

Patrik Forshage 00:00 24 Apr 2019

För sådär 15 år sedan, medan ”god smak” fortfarande var ett begrepp som det rådde hyfsad koncensus kring, brukade vi kalla sådana sånger som Hafsia Huld tolkar här för ”guilty pleasures”. Sedan dess har utslätade  mainstreamballader designade för bred amerikansk bilradio upphört att vara det minsta guilty, och covers av Dolly Parton, Whitney Houston och Queens I Want to Break Free har inget vare sig modigt eller ironiskt över sig. 

Istället får vi numera bedöma dem enbart efter låtkvalitet och framförande, och påfallande ofta avslöjar avskalade enkla gitarrversioner en gedigen grundkvalitet i den sortens låtkonstruktioner. Hafdis Hulds försiktigt akustisk tagning av Barry Whites You’ve the First, the Last, My Everything till exempel avslöjar oanat ett tidigare oanat djup i låten, och likaså gör hennes version av i Tina Turners Simply the Best.

På många sätt är Variations en systerskiva till Ane Bruns coveralbum Leave Me Breathless från härom året, med lite mer vågade låtval. Och någonstans betyder det förstås att Hafdís Huld trampar rejält snett. Haddaways What’s Is Love till exempel är en fullständigt ospännande låt även när den framförs på ukulele, pukor och dova synthar. 

Men hennes uppdaterade Here Comes the Rain Again väger lätt upp det, och Hafdis Huld sätt att sjunga - ständigt med en återhållen intensitet som ända sedan tiden i Gus Gus gjort henne till Islands bästa sångerska - gör Variations till ett coveralbum med avsevärt mycket mer än bara noveltyvärde.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner