Ett band som levde högt på att vara yngst, smartast och hippast behöver hitta överlevnadsorsaker och dito strategier när de 15 år senare inte längre lever upp till något av de kriterierna. Den sämsta strategin för det - ofta prövad och fram till nu aldrig framgångsrik - är att ersätta en av de viktigaste originalmedlemmarna med två yngre lokala förmågor och satsa på ett modernare och mer dansanta klubbsound.
Att Franz Ferdinand som första band i världshistorien faktiskt ror det tricket i land får paradoxalt nog i hög utsträckning tillskrivas ett band med ännu längre historik. Bröderna Ron och Russell Mael i Sparks - båda i 70-årsåldern - är ju inga främlingar för förnyelse eller dansflörtar själva, och samarbetet på det utmärkta albumet FFS härom året verkar ha varit precis den vitamininjektion ett allt tröttare Franz Ferdinand behövde.
Sparks verkar dessutom ha stärkt Alex Kapranos självförtroende att bejaka sin skeva intellektuella fyndighet. The Academy Award hade kunnat komma direkt ur det samarbetsprojektet, och även låtar som Luis Lane och Lazy Boy har omedelbara kopplingar till förebilderna/kollegorna från Los Angeles.
Producerande Philippe Zdar från Cassius bidrar ytterligare till utbrotten av charmerande struttig alternativdisco i Feel the Love Go, och i titelspåret låter Franz Ferdinand som vekare LCD Soundsystem. Det klär dem mycket bättre än man hade kunnat tro.
