Att Frankie Cosmo har ett eget och unikt sound är ingen nyhet. Och att den ljusa sången, synthiga poppen och ängsliga lyriken bidragit till framgången är en självklarhet. Men vart går gränsen mellan personlig stil och upprepning?
"Close It Quietly is a continual reframing of the known. It's like giving yourself a haircut or rearranging your room. You know your hair. You know your room. Here's the same hair, the same room, seen again as something new” berättar sångerska Greta Kline i pressmeddelandet till den 21 spår långa skivan. Ett par låtar sticker ut och de blir omedelbara favoriter, men utöver det känns Close It Quietly som en enda lång låt. Det är en mysig låt så det gör inte så mycket att den är 39:40 minuter lång men trots det bubblar en liten irritation i mig. Jag känner mig som den där mentorn eller tränaren på film som säger klyschor i stil med “du kastar bort din talang” eller “du måste våga för att vinna”.
Men det som sårar (nåja) mig mest är bandets egna insikt. De vet att Close It Quietly är en variation på tidigare släpp. Frankie Cosmos har vaggats in i en falsk trygghet av att ett tidigare lyckat koncept kommer hålla för alltid. Albumet är ett skuggjag från tidigare utgåvor, där andra Frankie Cosmos-skivor framstår som original i jämförelse med den här svagare kopian.
