Skivan börjar med musik som påminner om introt till Stranger Things. Av ren reflex gör jag mig redo för äventyr. Men inget äventyr kommer, det bara loopar.
Det här är uppföljaren till Folke Nikanors Bottenviken där andra artister har gjort remixer på hans orginal. Resultatet blev Bottenviken Revisited. På skivan kan vi höra nya versioner gjorda av Per Nordmarks (Fireside, Kriget), Frida Johanssons (Barnet) och Calle Olsson (Paper, Bear Quartet med flera). Det är flera låtar som är dubbletter eftersom flera artister gjort olika versioner av samma låt, och finns absolut något intressant i att se de olika tolkningarna. Men, när hela skivan består av ett gäng instrumentala låtar i olika tappningar tappar jag tyvärr intresset.
Den här typen av idé kan funka bra i teorin, men för att kunna uppskatta det tror jag att lyssnaren ha ett stort och genuint intresse av Folke Nikanor och de artister som gästar hans skiva. Det här är helt enkelt alldeles för smalt och känns självgott på ett ohärligt vis.
