Fly Pan Ams skiva levereras i en för hand screentryckt blå pappask. När man öppnar den får man veta att den kortaste låten är 9 minuter och 29 sekunder lång. Den längsta är närmare 18 minuter. Låttitlarna är ungefär så långa de med och svårtydda, eftersom de är på franska. I presstexten förekommer begrepp som "art-punk tradition", "avant garde" och "tidiga Stereolab".
Kalla mig fördomsfull, men jag sitter inte och håller andan av förväntan när jag sätter på skivan. 13 minuter och 30 sekunder senare, när första låten har tagit slut, är det helt tomt. Det hände inte så mycket, kan man säga.
Andra låten [I]Et aussi l´clairage de plastique au centre de tout ces compartiments latraux[/I] börjar ganska lovande. Efter ett tag beter sig dock stereon bete sig som den kan göra när det finns för många aktiva mobiltelefoner i närheten. Det gör det inte. Fem minuter senare har ljuden fortfarande varken upphört eller förändrats.
Den tredje låten bygger på ett par lite härligt drömska ackord - men efter 18 minuter känns de mest tröttsamma.
Låt nummer fyra är helt okej, när den väl sätter i gång efter fyra minuters tystnad - sånär som på lite dammsugarljud. Och sånär som på de knäpptysta pauser som dyker upp här och var. Ni börjar kanske ana mönstret. Blir låtarna (och låttitlarna) en sjättedel så långa till nästa skiva så lovar jag att köpa den. Tills dess håller jag till godo med den ene gitarristen Roger Tellier-Craigs andra projekt Godspeed You Black Emperor som faktiskt är riktigt bra ibland.
Skivbolag:
Artist:
