Fireside - Get Shot

På sitt femte album arbetar Fireside för första gången med en utomstående producent. Och hade inte Fireside redan genomgått sitt USA-lanseringstrauma hade det varit lätt att misstänka att de tagit hjälp av just Kalle Gustafsson från Soundtrack of Our Lives för att kunna följa göteborgarna till Letterman och Grammy-galor. [I]Get Shot[/I] är en aning hårdare än Soundtracks [I]Behind the Music[/I], och en aning mindre psykedelisk, men med sin intensitet och sitt ostoppbara växande är det ändå två systerskivor. Såväl lugnare stunder som de senaste årens experimenterade har Fireside förlagt till sina många bisyssleprojekt, och istället har man fyllt sitt femte album med tät och hård rock, det rakaste sedan [I]Do Not Tailgate[/I]. Men den tidens influenser är enbart tydliga när Fireside försöker lura oss att de är Swinging Sid's Chain Around, när det så uppenbart är J Mascis yxa som flyger genom luften igen. Annars utmynnar nämligen Firesides år som utforskare av den mjuka bleka hängmagen inom skrän, hardcore och på senare tid elektronik här i... heavy metal. Förutsättningen för att den beskrivningen ska bli begriplig är dock att vi förmår glömma spandex och NWOBHM, och istället dra oss till minnes den hårda rockmusiken som den lät i sin ursprungliga form. [I]Get Sho[/I]t är smockfull av klassisk riffrock med lättpsykedeliska tendenser, nedärvda från Blue Cheer och mer än något annat från Blue Öyster Cult. Metodiskt manglar Fireside med tunga riff och handklapp fram suggestivt malande explosioner som [I]All You Had[/I] och [I]Follow Follow[/I], och även om det går att ana digitala effekter på några ställen är det tyngd och koncentration som dominerar [I]Get Shot[/I]. Hårdast av allt är [I]All Criminals Are Us[/I], som med stridsropet "We're gonna take it down, we're gonna bring you down, cause you had your time, it's gonna come back around" stjäl riff från Buck Dharma Roeser och James Williamson. Den som söker försiktigare sånger som lyfter fram Kristoffer Åströms röst hänvisas till hans parallella solokarriär - stackarn hann bara med tre dagars vila mellan soloturné och Firesidedito - här är den påträngande [I]I'm Coming Home[/I] med försiktig Robbie Krieger-gitarr och oroande Ray Manzarek-orgel den enda lågmälda stunden. Enstaka spår, som den nedladdningsbara tänkta aptitretaren [I]Throw it Away[/I] når inte riktigt fram, och det uppdrivna tempot och den fladdriga basen i [I]Backwards Over Germany[/I] hade mått bra av att slipas på i replokal eller på scen. Men som helhet är [I]Get Shot[/I] precis den täta och tunga rockskiva som Fireside förmodligen hade hittat till mycket tidigare om de hade gått till familjerådgivare och hållit fast vid sin relation till Rick Rubin.