För att vara en singer-songwriter låter Feist ganska hård. Det finns ett bett i såväl hennes sång som i låtarnas arrangemang som hindrar musiken från att bli jolmig och förutsägbar. På sitt fjärde soloalbum har en del av lekfullheten försvunnit – det vi får är ett knippe svartvita ballader för ödsliga motorvägar och långa nätter. Feists känsla för melodier är som tur är lika stark som någonsin, och kontrasten mellan de mjuka melodierna och det bistra countryrocksoundet gör skivan tilltalande och liksom praktisk. Akilleshälen är texterna, som till skillnad från på de tidigare skivorna sällan lyckas gripa tag. Kanske borde Feist, vars begåvning ju faktiskt främst är musikalisk, göra en Elton John och anlita en textförfattare?
Skivbolag:
Artist:
