Det var många år sedan Familjen släppte en egen skiva senast, men det betyder inte att han inte gjort musik under tiden. Han har producerat låtar åt andra artister, som bland andra Tove Styrke, och hunnit starta en ambient-duo ihop med Andreas Tilliander. På Kom ligger fokus mer på texterna än tidigare. Om de förr handlade om klubb och kul, är de nu mer politiska och allvarliga. Musiken har i gengäld gått åt andra hållet och blivit snällare och mjukare. Det är svårt att skriva politiskt utan att det känns klyschigt och krystat, men Familjen lyckas oftast bra. Och där han lyckas mindre bra, kommer han undan ändå tack vare sin härligt ärliga Hässleholmsröst.
Jag kan sakna de dansiga låtarna från förr, men förstår att han behövde göra det här albumet på det här viset. Han har fått barn, landet går åt skogen, vad ska man annars göra? Emellanåt är det lite spretigt soundmässigt, jag hade hellre fått mer av det elektroniska och beatiga, men de mer melodiösa låtarna funkar även de. Bäst är det när det lyckas vara lite av båda, som i Mitt i natten där det minimala och glittriga lyfter fram en seriöst text om flykt.
