Ni får förlåta mig, jag vet att jag tjatat om det här, men jag älskar det här bandet. För fyra år sedan träffade jag ett par unga människor som presenterade sig som The Embassy. Jag ville träffa dem efter att jag fått en musikkassett av Johan Neckvall. Jag frågade snällt om de ville spela på ett kalas. Det ville de. Spelningen är legendarisk i vissa, enligt mig, viktiga människors medvetande. Då hette låtarna [I]Call It What You Want [/I]och [I]It Never Entered My Mind[/I]. Resten är, som det heter i folkmun, historia. Och nu, 2005, står unga människors liv och framtid och faller med ett stycke musikhistoria som Liston och Torbjörn valt att kalla [I]Some Indulgence[/I]. Förstår ni hur angelägen singeln är? Jag skulle kunna bryta ner [I]Some Indulgence [/I]i beståndsdelar och hålla upp i min hand vad som är pop och vad som är house, men till vilken nytta? [I]Some Indulgence [/I]ska behandlas som den Matisse-målning en omtänksam pappa ser fram emot att visa sina barn då familjen är ledig över helgen. Som en påminnelse över det vackra i livet. Att det finns saker som kan stå ensamt utan att smutsas ner av kompromisser, kommersialism, andefattighet och ren dumhet. The Embassy släpper ett album i slutet av oktober, något man skulle kunna fokusera på, men det centrala här är [I]Some Indulgence[/I]. Missförstå mig inte, det kommer säkert bli ett bra album, men allt kommer cirkulera kring [I]Some Indulgence[/I], ett stycke fulländad perfektion. Vackrare än dina första minnen. Och sensibla som The Embassy är levererar de Ep:n till en fond av höst. Tillsammans med [I]Heathrow [/I]och en [I]Some Indulgence[/I]-remix av Cat 5, Services nya band. Det har funnits en hel del duos genom åren som förändrat vår syn på musik och konst. McCartney/Lennon. Simon/Garfunkel. Morrissey/Marr. Big Boi/Andre 3000. Och nu Liston/ Håkansson. Ett par människor som jag vill ställa in likt ett par porslinsfigurer i mitt vitrinskåp. Aldrig har de gjort mig besviken. Så inte heller nu.Skivbolag:
Artist:
