DPZ

Står man på en gata i New York och blickar upp på en jätteaffisch med Jennifer Lopez och sedan ser sig omkring bland folket på gatan finns där förstås en tydlig olikhet. Kanske sticker den till och med lite i ögonen, men det är fortfarande socialt accepterat att ouppnåeliga drömvärldar tränger sig på lite varstans i tillvaron. I princip är det ganska lite som skiljer sig mellan nämnda scenario och Margaret Bourke-Whites klassiska foto från 1937, publicerat i Life. Alla som sett bilden minns reklamaffischen med den lyckligt leende vita familjen i bil, och texten "World's highest standard of living - there's no way like the American way" i kontrast till en kö av svarta hemlösa i Louisville, Kentucky. Få är de som ser bilden och uppmärksammar att propagandan ser likadan ut idag. DPZ (eller Dead Prez som vi minns dem från debuten Let's Get Free) har gjort en skiva som i bitar fungerar som kritik av radions mördande effektiva sätt att prångla ut en ny amerikansk livsstil till ghetton. George Bush, CIA, etablissemanget - ingen undgår kritiken. DPZ för nytt politiskt liv till döda stjärnorna Aaliyah och Notorius B.I.G. med versioner på deras [I]We Need a Resolution[/I] (här omstöpt till [I]We Need a Revolution[/I]) och [I]Juicy[/I]. Få spår klockar in över tre minuter. Mellan de dominanta basgångarna och synthiga handklappandet väver de in mängder med anti-reklam, kulsprutekaskader och indianvrål. "Reklamen är livsfarlig" sa Sven Lindqvist redan 1957. "Turn off the radio" säger DPZ 2003.