Det finns åtminstone två Jamaica på andra sidan Atlanten. Det ena ligger, som de flesta känner till, i Västindien. Det andra ligger längst österut i Brooklyn, New York. Där bor och arbetar hundratusentals invånare med jamaikanskt ursprung, och följdaktligen finns där även en vital och levande reggaescen.
De fem syskonen Una, Gramps, Lukes, Mr. Mojo och Peter Morgan är barn till den gamle reggaesångaren Denroy Morgan. Alla fem är födda och uppväxta i Brooklyn och sedan sju år utgör de gruppen Morgan Heritage, som förvaltar den musikaliska talang de ärvt av pappan.
Morgan Heritage har gjort två av de absolt bästa reggaealbum av en vokalgrupp jag hört, genombrottet [I]Protect Us Jah[/I] (1997) och uppföljaren [I]One Calling[/I] (1998). Som ett Wailing Souls för 90-talet har de leverat ljuvlig, varm rootsreggae med positiva, spirituella budskap om kärlek, fred, broder- och systerskap. [I]Don't Haffi Dread[/I] är det efterlängtade resultatet av deras samarbete med den pålitliga jamaikanske producenten Bobby "Digital" Dixon.
Bobby Digital brukar annars skapa ett rått, modernt och nyskapande sound åt Kingstons främsta raggadeejays, men här är tyglarna förvånansvärt hårt hållna. [I]Don't Haffi Dread[/I] är, enligt gruppen själva, ett medvetet försök att nå ut till fler än de mest inbitna reggaeälskarna. Resultatet är ett album där de putsat bort mycket av det vemod och den lite smutsiga rootsstämning som gjorde [I]Protect Us Jah[/I] och [I]One Calling[/I] så underbara. Visst finns det stunder då de når upp till samma lyckliga reggaehimmel som på de tidigare mästerverken, men lika ofta är det lite för mycket vuxenreggae. I [I]Heart of a Child[/I] drar gitarristen Wimston Bowen igång ett solo som kunde vara hämtat från en tio år gammal pudelrockskiva och i följande [I]Freedom[/I] gör de en akustisk ballad med svulstig text och en körsång som osar utomhuskonsert med Sting. Den som inte hört Morgan Heritage förut får en betydligt bättre introduktion genom att investera i de tidigare två albumen (till och med debuten, [I]Miracle[/I], från 1992 överträffar detta). Med undantag för den avslutande loversballaden [I]Don't Go[/I] finns det nämligen inte en enda låt på [I]Don't Haffi Dread[/I] som mäter sig med de fantastiska singlarna [I]Send Us Your Love[/I] eller [I]Reggae Bring Back Love[/I].
Skivbolag:
Artist:
