Dolces fullängdsdebut är svindlande vispop. Faktum är att moderniserade visor av Dolces slag har nog inte funnits på den svenska musikmarknaden sedan sisådär Monica Zetterlund.
Anna Levanders röst öppnar upp en oas av tidigare oåtkomliga känslor. Leopold Nilssons pianospel sätter sinnet i trans. Tillsammans bjuder Dolce in våren. Eller, rentav mer än så. Det är en enkel genväg till en sommaridyll. Inledningsspåret Dacka är de sista tonerna i texthäftet innan du med glädjesprängda ben sprang iväg på sommarlov.
Singeln Vänder vrider är stunden som du vek ut picknickfilten för första gången på året, omringad av inget annat än en grönskande natur. Outro är de bitterljuva småtimmarna som tyngde kroppen den sista sommarlovskvällen. Ni förstår, det här är varm musik som ligger och bubblar kvar, länge.
Plötsligt befinner du dig mitt i den där sommaridyllen och Dolce blir räddningen på våren som aldrig kommer.
