Förut var han The Maestro och på 1997 års mästerverk [I]Many Moods of Moses[/I] var han bara sig själv, Moses Davis. Men nu har han blivit The Doctor och skivan med samma namn är inte bara sommarens mest efterlängtade reggaealbum utan även det allra bästa.
Den första hälften av [I]The Doctor[/I] är helt osannolik. Skivan inleds med den oemotståndliga [I]Gospel Time[/I] (med redan klassiska textraden "shake your booty in the name of Jesus") och därifrån rullar det på i vansinnestempo: [I]Let Him Go[/I], låten som gjorde rytmen från Mr Vegas [I]Heads High[/I] ännu bättre, den hårda monotonraggan [I]Better Learn[/I], den oerhört vackra Babyface-covern [I]Pride & Joy[/I] och inte minst [I]Bookshelf[/I], låten som gav namnet till vinterns fetaste rytm. Med sin envisa, tjutande synthslinga och sylvassa diskant (det är diskanten som känns i magen, inte basen) fastnar den i huvudet som tequila.Jämför man med [I]Many Moods of Moses[/I] handlar det här betydligt mer om att bara dansa. Det är fortfarande ingen som kan pendla mellan spirituell gospel och stenhård knull-ragga som Beenie Man, men på [I]The Doctor[/I] väljer han, för att säga som Al Green, tjejen framför Honom. Det är mindre [I]Steve Biko[/I] och mer "zim-zimma".
För alla som också blev lite besvikna på Basement Jaxx-albumet, kan jag tipsa om att det fungerar ganska bra att spela in ett kassettband med [I]The Doctor[/I] på den ena sidan och DJ Sneak på den andraSkivbolag:
Artist:
