Tredje skivan gillt.
Bara ett år efter plattan Oas är Dina ögon tillbaka med Orion. Kanske är det att så kort tid gått sedan sist – kanske att albumen börjar på samma bokstav – men jag oroar mig för att Orions nio nya spår inte ska överraska.
Visst känns några låtar som en förlängning av förra plattan. Vid det här laget kommer en ton utanför kvintcirkeln inte längre som någon chock. Jag vill ha allt och Firad känns därför typiska för kvartetten. Förutsägbara.
Men så kommer Milton, Glitter och Det läcker till försvar. Både melodin, vokalarrangemanget och det instrumentala är spännande på ett nostalgiskt sätt. Tidigare har jag jämfört soundet med ledmotiv från 70-talets barnprogram. Det här är visserligen inte lika romantiskt och lekfullt, utan istället fantasiväckande och mystiskt. En mognad trots allt.
Det sistnämnda spåret är också släppets singel. Det läcker har något högre tempo än resten. Gitarr, kör och stämmor – det är mycket på samma gång. Samma sak med lyriken: “Bara du och du och du och du / Täpp till där det läcker / Täpp till allt … / Du vill ha det tätt / Du vill ha det lätt”.
Titelspåret Orion är uppdelat i A-och B-delar på klassiskt Dina ögon-vis. Som lyssnare lotsas man genom albumet med Anna Ahnlunds stämma som vägvisare. Det är en behaglig lyssning, och någonstans i mitten lägger sig oron. Trots att Dina ögons tredje album ändå är rätt förväntat.
“Nytt år nytt jag” är enligt anekdotisk bevisföring inte något som håller i längden, så varför inte bara fortsätta som alltid? Det är bevisligen ett vinnande koncept.
Precis som alltid tar Dina ögon det som förde dem hit, vajar och väjer för Undantag. För att citera bandet själva. Och de hamnar rätt.
