I vanliga fall fungerar David Lindh som gitarrist i Yvonne. På hans solodebut är det plågsamt uppenbart varför det är Henric de la Cour som är bandets sångare, och inte David. Lika tydligt blir det att David Lindh har en förkärlek till rock av en traditionell garagekaraktär som inte ryms bland Yvonnes vanliga Joy Division- och på senare tid Manic Street Preachers-lån. Tyvärr är inte hans kärlek till garagerocken besvarad.
Med hjälp av brorsan Richard Lindh, också han vanligen i Yvonne, och lite annat löst folk runt det bandet har David Lindh spelat in en skiva som prövar alla garagerockens standardingredienser, men som inte rymmer några minnesvärda låtar. Pratsång, som i [I]Glad I Found You[/I], är en väg att gå för ickesångare av David Lindhs kaliber, men de Willy deVille-italienska skor bandet prövar just där är alldeles för stora för Eskilstuna-killarna. Då är [I]Don't Ask, Don't Confess[/I] bättre, liksom [I]Heartattack[/I] med skivans enda effektiva refräng.
Inte ens väl beprövade titlar på de egenkomponerade spåren - [I]Chatterbox[/I] var redan upptaget, grabbar - klarar att lyfta David Lindhs garageklichéer.
Skivbolag:
Artist:
