2019 har varit ett händelserikt år för DaBaby. Ungefär samtidigt som hans genombrott Baby On Baby låg trea på Billboards lista över hiphopalbum så gick hans far plötsligt bort. När han nu återvänder med Krik står mycket på spel. Han har hunnit vara med på remixen av Lil Nas Xs Panini, gästa på Post Malones Enemies och bli en av magasinet XXLs årliga Freshman-artister. DaBaby står med andra ord på gränsen till ett internationellt genombrott. Krik är förmodligen den viktigaste releasen i DaBabys karriär och det hörs redan på första spåret Intro att han är redo.
DaBabys förmåga att erövra ett beat är otrolig. På Off The Rip har han börjat kasta ur sig bars redan en sekund in i låten. Han tar ingen hänsyn till vanliga rhyme schemes utan går helt på känsla när han med humor beskriver sin våldsamma tillvaro. Det låter nästan som att han freestylar fram sina texter. Krik innehåller flera bastunga trap-produktioner som DaBaby hanterar med finess. Bop och Vibez är utmärkta exempel på att han inte behöver någon feature för att få sina alster att låta fruktansvärt bra. När andra artister väl gästar är DaBaby fortfarande huvudpersonen. På Raw Shit bleknar exempelvis veteranerna Migos i jämförelse med den charmiga Charlotte-rapparen.
I skuggan av faderns bortgång introducerar DaBaby också en mjukare sida på Krik. Albumets bästa låt Gospel, som bland annat gästas av Chance The Rapper och Gucci Mane, liknar inget DaBaby tidigare gjort. I takt med att han släpper sin gard och beskriver hur sorgen har påverkat honom växer hela albumet. Oavsett om DaBaby tänker tillbaka på sin pappa på Intro eller beskriver hur han hanterar konflikter på Toes går det inte att förneka hans energi. Få rappare har gjort entré på hiphopscenen med sån pondus som DaBaby och Kirk visar att han utan tvekan är här för att stanna.
