Det brittiska bandet Coach Party debuterade 2019 och har sedan dess släppt tre EP:s. Men nu fyra år senare så har deras första studioalbum Killjoy kommit. Musiken på både deras tidigare släpp samt det nykomna albumet går i indierockens tecken, men det är även genomsyrat av punkinfluenser. Närmast till hand skulle man kunna jämföra dem med de omåttligt populära Paramore. Men det finns även likheter med Wet Leg, som för övrigt formades på samma ö som Coach Party, nämligen Isle of Wight.
Tempo är någonting som bandet arbetar med. Med albumets tio låtar kan man tro att det ska ta en stund att lyssna igenom, men från start till slut tar det endast 27 minuter. Kortast på plattan är singeln Parasite med sitt knappa 1,37 minuter långa avgrundsskrik och distade gitarrer. Ingen av låtarna på albumet är längre än fyra minuter vilket gör att man inte känner sig mätt efter en lyssning utan snarare hungrig för mer — och visst är albumet värt mer än en lyssning!
Bäst på albumet är Born Leader som även den är en singel och släpptes tidigare i somras. Texten är mest träffande om man är i tonåren och som de flesta av låtarna på albumet så är dels texten men även musiken nästintill pubertal. Men inte på ett dåligt sätt, utan på ett “tänka tillbaka på gymnasietiden med nostalgi i sinnet”-sätt. Jag blir lite avundsjuk att Coach Party inte fanns när jag själv var tonåring, för de talar till en med ett språk som man mest var mottaglig för som just 16-åring.
Trots att jag kanske inte är den främsta målgruppen så är albumet rakt igenom en fröjd att lyssna på. Trots starka influenser från andra band så lyckas Coach Party och Killjoy med att skapa sitt alldeles egna musiklandskap. I somras spelade de på Glastonburyfestivalen — och det är något jag kan sätta dyra pengar på att de kommer få göra igen. För de behövs, inte bara för dagens tonår, utan också för oss andra som vill ha den där moderna, nyskapande tillbakablicken. Jag spår en ljus framtid för Coach Party.
